Fiddle Tunes from Rättvik, Boda and Bingsjö – KRCD 34

Rättvik, Boda och Bingsjö

Spelmansmusiken från Rättvik, Boda och Bingsjö är kanske den mest dokumenterade i hela Sverige, både vad gäller uppteckningar och inspelningar. Detta för givetvis med sig angenäma problem, men svårlösta, för en utgivare: Hur gör man urvalet? Syftet med den här skivan är inte främst att presentera det ”bästa” (där förstås smaken är avgörande) utan det ”intressantaste” — men, förstås… vad som är ”intressant” avgörs ju även det på ganska subjektiva grunder.

Hur man än vänder och vrider sig kommer alltid någon att ställa frågan om varför inte den eller den spelmannen kommit med i urvalet. Vi kan väl ändå vara rätt ense om att de äldsta inspelningarna är intressanta helt enkelt i kraft av sin ålder. Trots att ljudkvaliteten inte alltid är den bästa och att en del av spelmännen vid inspelningstillfällena var mycket gamla erbjuds vi möjlighet att stifta bekantskap med de här berömda speldialekterna direkt från källorna. Jag höll på att skriva så ”opåverkade som möjligt”, utan närmare eftertanke, men kom sedan att fundera över vad detta uttryck egentligen betyder? ”Opåverkade” av vad? Senare tiders förändringar av stil och ideal? Om man finner det äldsta spelet mest ”intressant”, är man då som följd motståndare till utveckling, förändring — en reaktionär? Nej, knappast — låt oss hellre väcka frågeställningen ifall man bör ha grundlig kunskap om en genre innan man förändrar den, och om det annars finns en risk för att vad vi kallar ”utveckling” snarare borde kallas ”urvattning”. Sedan är det upp till var och en att gå så långt han förmår och därefter komma tillbaka och övertyga oss andra om värdet hos det han funnit nästgårds eller i fjärran trakter. Det kanske är ett vackert silversmycke men kan ju också vara något krimskrams som tillverkats för att lura turister.

En tanke slår en i alla fall när man hör musiken på den här skivan: Vi alla som så gladeligen trodde oss veta hur rättviks-, boda- och bingsjö-spel låter — handen på hjärtat — är inte det här en stund för överraskningar, för glädjen att bli omruskad litet grand?

En annan tanke dyker upp: Vad är yngre och vad är äldre? De här spelmännen är sådana vi vant oss att kalla äldre, men de levde faktiskt i en yngre tid — det är vi som är äldre, den tid vi lever i har blivit äldre med alla symptom på åldrande, inte minst glömskan. Den som förmår ta till sig denna musik och lära sig av den kommer att finna sig i en föryngringsprocess. Och förvåningen kan vara det första lilla steget.

Nedan följer en presentation av spelmännen och musiken av Arne Bjernulf, författare till boken Rättviks spelmän eller Tusen spelmän från Rättvik, utgiven av Rättviks spelmanslag 1993. Han har också hjälpt mig med att tyda dialektala titlar och texter till låtarna, varit kontaktperson med släktingar till spelmännen och letat fram foton. Ett stort tack, Arne!

Rättvik

  • Funk Olof Andersson – 3 spår
  • Klockar Gudmund Olsson – 5 spår
  • Perols Gudmund Olsson – 3 spår
  • Börjes Olle Samuelsson – 2 spår
  • Petters Erik Eriksson – 1 spår

Boda

  • Fräs Erik Andersson – 15 spår
  • Finn Jonas Jonsson – 2 spår
  • Finn Erik Jonsson – 3 spår
  • Tjäder Jonas Andersson (Hedin) – 4 spår

Bingsjö

  • Päkkos Helmer Olsson – 2 spår
  • Gustav Päkkos – 3 spår
  • Nylands Jonas och Erik Olsson – 7 spår

Denna CD baseras på ett par mycket tidiga inspelningar på lackskivor från 1939 och 1947 samt några bandinspelningar från 1940- och 50-talet. Spelmännen kommer från det egentliga Rättvik (bygden vid Siljan) (5 st) samt från de gamla socken- och nuvarande kommundelarna Boda (4 st) och Bingsjö (finn-marken) (4 st). Indelning sker efter dessa tre huvudgrupper.

Spår från albumet kommer inom snar framtid finnas här.

Alla plattor är tillgängliga på postorder, är du intresserad kontakta mig här eller på hurv@hurv.com

Favicon-Logoimg
  • Hurv@hurv.com