I Hambotagen
Svenska spelmanslåtar på fiol kan många gånger vara nog så exotiska till och med för en svensk publik. Svenska dragspelslåtar eller ”gammeldansmusik” däremot kan låta så självklara att man knappast tänker på att de finns.
Därför är det så att de flesta svenskar sällan är medvetna om eller ens hör vilka kvaliteter som fins i gammeldansen. Frågar man någon om vad gammeldansen är får man ofta ett svar som går ut på att den är töntig eller klumpig. För oss som spelar på skivan är det snarare så att den här musik- och dansformen står för elegans. Det är frestande att dra en parallell till den argentinska tangon, även om folkkynnet i Norden är rätt olikt det latinska – vi är förmodligen lite mer öppna för humor, som ofta nog kan bli något burlesk. Men musikaliskt sett är nog agogiken (de rytmiska förskjutningarna) lika outgrundliga och svåra att lära sig i hambo som i tempot – man hör i alla fall väldigt sällan någon från ett annat land som kan spela hambo med det rätta ”suget”.
På den här skivan kan man höra hur ”gammeldansen” kunde ha låtit i en tid då ordet ”gammeldans” ännu ej var uppfunnet – det var ”dans” kort och gott. Samtliga låtar kommer från gehörstraditionen och vi har strävat efter att vara trogna våra förebilder för att låtarna skall bli så dansbara och njutbara som möjligt
