Västerdalarna
Den här skivan innehåller musik från byarna längs Västerdalälven. Ändå är det tveksamt om man kan använda den slitna termen ”Västerdalmusik” för att beskriva den, eftersom man får intrycket av mer än en spelstil och repertoar.
De två Västerdalarna
Söder om Äppelbo tycks det gå en gräns mellan musik från norra och södra Västerdalarna. Den kan säkert förklaras genom andra traditioner, inte minst inom handel och annan ekonomi. Den här gränsen är naturligtvis väldigt diffus och man kan genom mängden av varianter se hur låtar vandrat vida omkring, inte minst i nord-sydlig riktning.
Om man ska karaktärisera den nordliga spelstilen så är den mera ”norsk”. Danserna kunde enligt äldre beskrivningar vara ganska vilda: akrobatik, klackarna i taket. Den djärva rytmen i springlekarna är gemensam med områden i Norge. Hallingen pekar också på förbindelser västerut.
Den sydliga stilen är lugnare, ja, nästan hövisk. Fläckpolskor – kringellekar, att “dansa kringlut” – är en viktig del i repertoaren, sextondelspolskor ganska vanliga. Huppleken från Floda är den bäst bevarade folkliga danssviten i Sverige, med rötter i renässansens och barockens polskedanssvit. Reminiscenser av samma dansskick finns upp till Järna socken. I de här trakterna levde den svenska säckpiptraditionen allra längst, ända fram till våra dagar.
De tre Västerdalarna
Västerdalarna är inte bara de mer eller mindre bördiga, mer eller mindre karga jordbruksbygderna i dalgången. Västerut i tiomilaskogen finns en finnmark som sträcker sig från Bergslagen till norra delen av Malungs socken. Ättlingarna till dessa skogsfinnar är kulturellt sett mera värmlänningar än dalmasar, vilket man blir starkt påmind om genom den dialekt som talas där. Också den musikaliska dialekten bär starka drag av Värmland med sina ystra triolpolskor och storstilade valser.