Den nästan perfekta jubileums åtgåvan!
Det här skulle ha kunnat bli en jubileumsskiva om vi hade varit litet påpassligare, alltså 30-årsjubileum för utgivningen av vår första duoplatta Forsens låt. Nu kom den ut våren 2007, så vi fick nöja oss med att kalla den ett 32-årsjubileum i stället.
Kanske det hade gått bättre om vi inte varit så fria att göra vad vi ville utan var mer styrda av begränsningens hårda villkor som den gången. Jag menar bokstavligen inlåsta.
Är man det så är ju valfriheten inte så påträngande och frestande och man får försöka nöja sig med de små glädjeämnen man kan finna inombords eller plocka fram något ur de medförda kassarna.
När det nu är ett jubileum — för låt oss kalla det så — ja, då vill man lätt försjunka i nostalgiska tankar. Hur var den nu, ”the Untold Story of Forsen’s Lat”?
Det började egentligen långt innan, närmare bestämt året 1964, då jag med min klasskompis och bästa vän på gymnasiet i Falun gick till Dalarnas Museum för att lyssna på ett jazzjam. Det tisslades och tasslades i publiken om en ny, kommande stjärna som för tillfället fanns i Falun. Och så dök han upp, Roland Keijser, i dalregementets permisuniform, ännu inte fyllda 20 år, packade upp sin tenorsax och blåste som en gud. Och jag hade fått en ny idol…
Skapandet!
Inspelningarna gjordes i två omgångar: två dagar i slutet av år 2004 och två dagar under våren 2005. Vi använde Pro Tools inspelningssystem och ett par sovjetryska rörmickar från 1960-talet av typen LOMO 19A19 med smeknamnet ”ficklampan” eller ”Pink Floyd-micken”. Hurv upptäckte LOMO 19A19 några år före Pink Floyd och bland initierat folk i Yttermalung kallas den därför ”Hurv-micken”.
Vi trampade upp en stig från köket i Anders stuga i Yttermalung där vi repade in låtarna och studion där vi spelade in. Behjälplig med att ställa in inspelningsnivån var Johan Rosén. Därefter skötte vi allt själva, vilket kräver litet av en approach à la LOMO (googla efter ”lomography” så förstår ni). Om lomografien hör bildkonsten och fotograferingen till vill Hurv gärna bidra till skapandet av det lomofoniska konstverket. (Andra sköter den lobotofoniska musiken för halvdöva lyssnare och den befattar vi oss inte med.)
