Silverbasharpan
Silverbasharpan är den sista av ”gammelharporna”, som alla var diatoniska borduninstrument, och det sista steget i en utveckling som pågått under ett halvt årtusende eller mer.
Silverbasharpan är försedd med två melodisträngar och två bordunsträngar. Den största nyheten när den kom, kanske på 1830-talet, var att den andra melodisträngen fick en egen nyckelrad med egna löv. En lika viktig funktion hos den andra melodisträngen och dess nyckelrad var att man kunde utsmycka melodin med dubbelgrepp som på en fiol.
Genom att melodisträngarna på silverbasharpan ligger intill varandra kunde man nu spela melodier utan att bordunen alltid ligger med. Ur detta utvecklades ett karakteristiskt spelsätt, ”doppbas”, där bordunerna inte bara har en harmonisk funktion utan även en rytmisk.
Inspelningar
31 av låtarna är inspelade år 1957, då Sigurd Holmberg var 69 år gammal, medan de övriga tre är av senare datum, efter att Holmberg hade fyllt 75 år.
